Fick efter ett halvt års väntetid beslutet från de norska myndigheterna gällande en grej jag var med om i somras. Givetvis valde de att inte gå min väg, trots att ingenting talade för motsatsen. Det kom väl inte direkt som någon överraskning dock, det som har imponerat allra minst på mig under min tid här i Norge är just landets myndigheter som fördelar resurser galet fel och dessutom arbetar långsammare och mer invecklat än någon annanstans.
Norrmännen kan vara lite fyndiga ibland, sök på namnet Chuck Norris på denna högst officiella hemsida över skattelistorna: Skattelister.no/skatt/
En vänförfrågan
Vem i helvete är du?
Året är Facebook
Soffan lockar mer
än de blöta dansgolven
Börjar bli gammal.
Gårdagens konsert blev dessvärre en besvikelse. Thåström var i vanlig ordning en sjuk entertainer och bra på alla sätt och vis MEN såpass oinsatt som jag ändå är så kände jag inte ens igen halvparten av låtarna han drog. En positiv överraskning var dock förbandet – Johnossi. Hade hört namnet en del gånger, bland annat tror jag käre gamle mank är lite frälst. Ska definitivt höra mer av dem efter gårdagen. Eftersom konserten i helhet dock inte var den bästa så infann sig inte direkt partyhumöret för varken mig eller J så vi drog hem till henne, givetvis med obligatorisk kebab-paus också.
Idag har jag varit ute på shopping, varit sugen länge 
på att köra en runda men aldrig haft orken. Således tvingade J mer eller mindre med mig, vilket visade sig vara bra. Först drog vi till en liten svensk butik kallad Håkki med massor av t-shirt med en del sköna tryck, ihandlade mästerverket till höger åt mig själv. Butiksinnehavaren var den skönaste människan jag någonsin träffat och vi stod och bara snackade skit en bra stund innan jag till slut skulle betala, givetvis skulle jag få kompispris. Dessvärre strejkade kortläsaren så när jag frågade han om närmaste minibank (bankomat för er svenskar) sa han att jag bara kunde komma in någon annan gång och pröjsa. Och nu sitter jag här och bloggar om det, snacka om att killen behärskar viral marknadsföring, medvetet eller omedvetet. Och givetvis kommer jag att komma dit igen och betala de pengar jag är skyldig.
Efter Håkki-besöket drog vi vidare neråt stan och några tusenlappar fattigare blev jag, men garderoben blev på bra humör och det även jag. Ikväll får vi se vad som händer. Om en stund anländer öl och vin i mängder till lägenheten och sedan också J och Tobbe. Först finmiddag med entrecoté och hela faderullan, sedan ?.
Nu är det inte många timmar kvar. Först iväg till jobbet för veckans kortaste arbetsdag. Sedan hem i Concorde-fart för dusch och ett par öl innan jag och J beger oss till Sentrum Scenen för att se en av Sveriges bästa artister genom tiderna.
Mina stämband är på topp och beredda att jubla under raden ”Jag har glömt bort min första kyss, men jag minns klart och tydligt när jag fick Rolle Stoltz autograf” och bua, samt skrika okvädingsord under raden ”vi hade en blond basist som höll på Gnaget”.
Att sedan Expressen skriver att Thåström igår var bättre än någonsin gör ju inte heller dagen sämre. Låt oss hoppas att han överträffar gårdagen idag!
Idag slutade den största sopan på mitt jobb. Trots den längsta uppläringen i företagets historia fattade han aldrig någonting. Gav någon han tips på hur han skulle göra saker mer effektivt valde han att göra raka motsatsen och om någon annan gjorde fel blev han stormförtjust och sprang till chefen likt en liten gol*****- Pricken över i:et var idag då han på sin sista dag inte sa hej då till någon och dessutom drog en halvtimme före arbetstiden hans var slut.
Nu har vi bara två muppar kvar på jobbet… Låt oss hoppas att de följer hans exempel.
Tre små negerpojkar i skogen ville gå, en björn tog en så blev det bara två
Två små negerpojkar satt i solens sken, en vart ihjälstekt så blev det bara en
En liten negerpojke ensammen var, han gick och hängde sig så ingen blev kvar
Jag har ännu inte vågat titta ut genom fönstret, är nämligen livrädd för att det kommit mer snö inatt. Persiennerna är neddragna och ger mig ett hopp om att så inte är fallet. Ska efter detta inlägg smyga bort till fönstret för att röka en frukost och se på vädret.
Hade såvitt hunnit kliva innanför dörren innan jag hör Pernilla fråga vilken av våra två portar till huset som jag gick in igenom och jag svarade att jag tog den förbi brevlådan. ”Okej” fick jag till svar, följt av ”då måste du följa med mig nu”. På med ytterskorna igen och fattar ingenting, men följer efter henne mot den andra portuppgången och ser hur hon nästan smyger framför mig. Hade tydligen suttit några pundare och skjutit heroin där lite tidigare, men tydligen hade den sista silen kickat in och de hade därför begett sig från vårt hus. Kvarlämnat efter dem låg enbart ett par alko-våtservetter.
Verkligheten är att här borta går det inte en dag utan att man ser de stackars jävlarna som ligger utslagna här och där i stan och inte ens orkar bemödat sig att dra ut sprutan ur venen innan de somnat. Det är helt annat än i Sverige, så mycket mer öppet. Och det läskiga är att jag slutat bry mig, de är en del av Oslos gatubild.
Om två dagar slipper jag dina dumma frågor som du borde veta svaren på efter att ha fått den längsta upplärningen i företagets historia. Om två dagar slipper jag ordna upp i de otaliga fel du gör. Om två dagar slipper jag lyssna på dina göteborgiga vitsar som bara du själv skrattar åt.
Om två dagar poppar jag en flaska champagne när du för sista gången lämnar min arbetsplats. Livet är gott!
