Friday, but i’m not in love

I don’t care if monday’s blue, tuesday’s grey and wednesday too, thursday I don’t care about you, it’s friday i’m in love. Fredag är äntligen här efter en arbetsvecka som känts som en evighet. Tror jag lyckades med i vart fall 20 timmar övertid. Pengar in – javisst, men priset jag får betala är mitt sociala liv. Mina vänner här börjar lära sig det, det brukar låta nånting sånt här om de ringer mig en vardag:

- Tjena Jeppe, läget? Vet att det inte är helg, men tänkte bara höra om du är sugen på en öl ikväll?

- Zzz.

Nu är det dock fredag, men lika tråkig för det är jag. Tänkte bara ligga hemma och glo nån film ikväll, kanske korka upp en flaska rött tillsammans med… en gammal bekant. Upp relativt tidigt imorgon och spela innebandymatch i nån hall nånstans i Oslo, bra att jag har stenkoll, fast sånt där brukar ju alltid lösa sig.

Norska lastbilschaufförer

Norrmännens intelligens är som bekant (och bekräftat sedan århundraden) inte i närheten av svenskarnas. Kombinera sedan denna nationalitet med världens mest korkade yrkesgrupp och du har en NORSK LASTBILSCHAUFFÖR. Jag ser hellre en värld styrd utav apor än dessa norska lastbilschaufförer; en apa hajar en hel del basala saker och verkar generellt jävligt chill. Men dessa norska lastbilschaufförer däremot är ologiska, otrevliga och med tanke på deras utseende och odör även mer ohygienska än aporna.

Nu ska jag sova så jag är redo för en morgondag fylld av stress, ofullständiga besked och framför allt – norska lastbilschaufförer.

Alkohol, jobb och inga gjorda mål

En hård helg är snart till ända, kanske den hårdaste på länge? Om du som läsare inte har lust att höra om hur synd det är om mig – sluta läsa nu.

I fredags jobbade jag i vanlig ordning över och kommer hem där en väntandes Tobbe satt två sex-pack på kylning och whiskeyn i frysen. Jag börjar ju bli gammal och förstod därför fort hur kvällen skulle sluta; med en överförfriskad Jesper och så blev också fallet. Efter en runda på stambaren ”notan” stängde jag ögonlocken och somnade nån gång efter två. Inte så sent kan ju tyckas, men med tanke på att min väckarklocka var satt på 5.40 nästa morgon så anser jag att en viss del självömkan är befogad.

Sagt och gjort, 5.40 klev jag upp och begav mig till Oslo S(entralstasjon) för en färd vidare till jobbet där jag blev till två-tre någon gång. Mådde som jag förtjänade när jag äntligen kom hem och somnade direkt innan det var dags att vakna av ovan nämnda väckarklocka ytterligare en gång. 19.00 ringer den och då är det bara på det igen. Med sex-packet i högsta hugg åkte jag till Hannes uppe på Grünerløkka för att fira skatarpojkens 23-årsdag tillsammans med en salig blandning av pojkar samt en hel del ögongodis som förgyllde en redan bra kväll.

Somnade någon gång runt fem och imorse, för tredje gången denna helg, så ringde väckarklockan. Denna gång på grund av en innebandymatch som jag precis har spelat. Förlorade med 5-4 och blev inte ett enda gjort mål av mig, dock skyller jag på att motståndarna hade tre elitserie-spelare i startuppställningen varav en av dem var målvakten. Han var såpass duktig att han till och med kunde stå emot mina projektiler…

Tänkte löka i sängen lite till nu, men snart blir det restaurangbesök och grejor med Elin nere på bryggan. Var en stund sen vi sist träffades så jag antar att vi har en del catching up to do…

Nu har det gått så länge sen dess…

Senast jag skrev något i denna toalett där jag kan kasta ur mig det mesta jag känner och vill var för över en månad sedan. Läste precis inlägget nedan och det är för mig nu ytterst kryptiskt och det är svårt att återkoppla till hur jag kände då och för vilka. Livet här i Oslo är verkligen händelserikt, men också slentrian. Jobba arslet av sig på vardagar och sedan är det utgång som gäller på helgerna. Det låter ganska (inte bara ganska) patetiskt och tråkigt när jag uttrycker mig så här ovan, men faktum är att jag har the time of my life likaväl.

Jag gör precis vad jag känner för stunden och någonstans i det hela så måste det ju vara alla människors dröm? Ett strukturerat liv kan väl inte vara det optimala? Lev hårt, dö ung blabla. När jag ligger på min dödsbädd ska jag inte ångra att jag aldrig vågade göra det och det. Djupt värre.

Älskar dig.

Stavas inåt inåt?

Fredag: Personalfest
Lördag: Sverigetur till Strömstad eller whatever
Söndag: Film och onyttigheter
Måndag: Till Göteborg för att se gas-Djurgår’n

Och idag då? Varit och tränat innebandy, fick den sjukaste krampen ever och benmuskeln såg helt sjuk ut, hela alltet gick liksom inåt eller vad man ska säga. För övrigt så är jag så skadad av att bo i Norge, min tidigare paradgren rättstavning är jag numera halvkass i. Så känns det i varje fall när jag måste fundera på hur inåt stavas. Stavas inåt inåt?

Min farsa vet vad som gäller…

”Jag tycker som jag sa igår, att det vore mycket bättre om du flyttade till Stockholm igen. Men allt har väl sin tid..
Flyttar du tillbaka om jag börjar heja på Djurgården?”

Släkt var det här

Nyss hemkommen från sjukt trevlig familjemiddag med vin, kvinnor och sång. Kvinnorna var jag förvisso inte så intresserad av eftersom de var släkt, men de övriga två ingredienserna lockade desto mer. Ikväll blir det dock tidigt i säng, ungefär cirka efter detta blogginlägg är publicerat. Anledningen är som jag nämnt tidigare morgondagens dop då jag är gudfar och håller min lilla gudson i famnen under ceremonin.

Uppskattar verkligen såna här kvällar med familj, släkt och vänner. Många olika generationer sitter tillsammans sida vid sida och diskuterar än det ena än det andra. Vissa av frågorna var jag den enda som hade en viss syn på, medans andra frågor var vi alla eniga. Det som förenade oss alla var blodet. Och spriten.

Fan vad jag saknar vissa saker som jag inte kommer få. Ses imorgon Oslo.

Hoppas inte på somalisk familjereunion

Hade en sjukt bra kväll igår, träffade massa folk jag saknat och gillar. Det är såna här kvällar och folk som gör att jag saknar Sverige och Stockholm och tvivlar på hur länge jag egentligen ska stanna i Norge.

Bokat biljett till Oslo alldeles nyss, känns sådär faktiskt. Åker imorgon kväll och anländer vid sex på morgonen, två timmar innan jag börjar jobba. Låt oss hoppas att det inte blir bussresan från helvetet som på hitvägen med somalisk familjereunion/decibeltävling så att jag i vart fall får lite sömn.

Öl.

Föga oväntat blev inte saker som jag hoppats, men kan inget göra åt det, så om några timmar bär det in till stan för middag, bio, ÖL och utgång. Ska bli riktigt trevligt, hoppas vädret håller i sig, dock får vinden gärna avta. Skulle inte direkt vilja sätta mig på nån båt nu som det blåser. Skulle ju kännas som man var full utan en enda öl i kroppen med allt gungande som borde bli.